Birgitta Ohlsson om falska leenden i sociala medier

EU-minister Birgitta Ohlsson delar med sig av sina erfarenheter av att möta väljarna i den nyligen avslutade valrörelsen.

Hon konstaterar att de politiker som trodde att det räckte att ställa ut skorna i sociala medier för att bli en svensk Barack Obama fullkomligt har missuppfattat vad det innebär att interagera i de nya kommunikationskanalerna.

Sin egen roll beskriver hon så här:

Jag twittrar och facebookar regelbundet. Ibland sätter över 100 personer tummen upp eller kommenterar facebookinlägg jag gör. Det är däremot omöjligt för mig att veta hur mycket reellt väljarstöd detta resulterar i eller hur det exakt präglar mitt varumärke. När jag och mitt personvalsteam varit ute och delat ut material i brevlådor (ej dörrknackning som jag personligen inte tror på) i bostadsområden i min valkrets kan jag tvärtom direkt se ett konkret resultat. I de områden som vi har besökt har jag betydligt fler kryss än i de vi inte hunnit med. När jag talat på ett seminarium eller deltagit i etermedia i ett för mina väljare angeläget ämne kan jag också se tydliga resultat via respons på mail eller sms.

Det finns flera olika anledningar till att responsen, ännu, inte är densamma som vid en dörrknackning eller på ett seminarium.

En av dessa är att i dörren i villaområdet eller hyreshuset är det människor man söker upp som inte själva har valt en kontakt med den aktuella politikern. Responsen kan bli bra och man har fångat en ny röst i valet.

I sociala medier är det fortfarande i mycket högre utsträckning redan invigda politiskt intresserade människor, oftast med en klar uppfattning, som läser och sätter tummen upp. Det är inte på det viset helt och hållet men i högre grad än i de traditionella sammanhang där politiken på ett annat vis söker upp människan.

Att det precis som Birgitta Ohlsson säger i första hand är etablerade politiker som får uppmärksamhet i sociala medier är inte så konstigt. Jag tror att underlaget av "vanligt folk" som finns på Twitter, Facebook och politiska bloggar är för litet för att där lyckas locka så många röster att det räcker till i en personvalskampanj.

Detta har vi sett tydliga exempel på i den avslutade valrörelsen där etablerade politiska bloggare inte lyckats locka röster mer än från de närmast sörjande.

Sociala medier är ett komplement för att föra ut sitt budskap och på ett annat sätt föra en dialog med människor. Det ena utesluter inte det andra och ju mindre känt ansikte du är desto viktigare är det förmodligen att ägna sig åt de traditionella mötena med människor.

Läs även andra bloggares åsikter om social media, birgitta ohlsson, folkpartiet, eu-minister, politik, samhälle, Intressant.se