Balansen mellan dirty campaigning och tuff debatt

Den debattartikel som moderaten Kent Persson och socialdemokraten Johan Westerholm publicerade igår och som avhandlar frågan om smutskastning inom politiken och en oro för en riktigt nedsmetad valrörelse.

Deras gemensamma ord följer upp det som Thomas Hartmann och Peter Andersson var inne på redan i april när han deklarerade sin blogg under parollen Ren bloggning.

Jag skrev redan då under på intentionen med hans uppmaning, men såg samtidigt risken med att debatten skulle avpersonifieras om man inte på goda grunder vågar kritisera enskilda politiker på ett relevant sätt utan att riskera att bli beskylld för personliga påhopp.

Gränsen är inte så enkel att dra i praktiken som det är i teorin och dessutom, viktigast av allt, är att ledande politiker i valrörelsen avhåller sig ifrån epitet som inte har någon vettig förankring i verkligheten. Det är där det smutsiga börjar och som sedan skapar en spiral neråt i partiorganisationen och bland oberoende bloggar.

Trots detta måste det finnas en vasshet och en nerv i debatten. Det är trots allt, precis som Mary skriver, en valrörelse och inte ett prinsessbröllop.

Ju mer Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och alla andra frontfigurer
använder sig av dräpande formuleringar desto större är risken att de
själva utsätts för sådant som de annars till största delen hade sluppit
undan.

Andra bloggar om: politik, val 2010, samhälle