Det är nu ungefär ett år sedan som Twitter på allvar exploderade på allvar i folks medvetande och användande.
Denna kommunikationskanal är för den som vill föra en snabb och direkt dialog med människor överlägsen flera andra medier. Detta gäller inte minst politiker som vill komma närmare sina potentiella väljare. Om man använder den på rätt sätt vill säga.
SvD har idag en artikel som behandlar riksdagsledamöternas aktivitet på Twitter, Facebook och traditionella bloggar. Det är inga imponerande siffror som redovisas och att dra igång sitt twittrande nu, med nio månader kvar till valet, känns nästan som för kort.
Möjligheten att tränga igenom nu när nyhetens behag och allas öppna sinnen för det mesta som har med just Twitter att göra är nog betydligt mindre än under 2009. Det gäller verkligen att veta hur man då ska agera i sitt twittrande för att locka followers så mycket att det kanske till slut resulterar i en röst på valdagen.
Att artikel behandlar just riksdagsledamöter får kanske anses vara ursäkten för att SvD inte ens nämner de riktigt stora politiska twittrarna som faktiskt inte någon av dom tillhör riksdagen i dagsläget.
Störst av dom alla är Gudrun Schyman (@gudschy) som visar prov på en unik förmåga att, även i det här sammanhanget, föra en dialog med människor på helt rätt sätt. Jag delar få av hennes värderingar och politiska budskap, men måste beundra henne för just på vilket vis hon kan hantera den digitala dialogen. Ingen annan politiker jag har följt och läst är lika komplett.
Det andra som SvD inte nämner är Piratpartiet som faktiskt har byggt hela sin framgång på internet med bloggar och twitter i en klass som inget annat enskilt parti kommit i närheten av.
Det finns självfallet andra politiker som är mycket intressanta både som bloggare och twittrare. Exempel på detta är moderaten Mary X Jensen (@MaryXJ). Det finns ytterligare ett antal som är mycket duktiga på att föra en dialog i sitt twittrande.
Sedan har vi de politiker som inte har förstått vad vare sig en blogg eller Twitter är för något. Jag ska inte rada upp några namn i det här sammanhanget, men enkelt uttryckt handlar det om envägskommunikation utan obefintlig dialog med andra än möjligtvis de allra mest förtrogna.
Slänger man iväg en tweet innehållande ett politiskt budskap och sedan konsekvent väljer att inte svara på någon enda fråga från sina followers så har inte budskapet om vad som är den rätta knycken med sociala medier gått in korrekt. Intresset för att ens bry sig om riksdagsledamöter med den här märkliga insikten svalnar ganska snabbt.
Om inte detta har nått fram nu i januari, samma år som det är val, så vet jag inte hur det ska kunna ske på ett vettigt vis det närmaste halvåret.
Snarare är det så att engagerade, mindre kända bloggare som kanske är politiskt aktiva eller inte alls, med sina åsikter kommer att vara den stora politiska opinionsbildaren i de sociala medierna.
Återigen är Piratpartiet och Gudrun Schyman de allra mest lysande stjärnorna bland partier och företrädare som har ambitioner att ta plats i beslutande församlingar efter valet i september.
Övriga partier har säkerligen en alldeles lysande uppritad plan över hur de ska ta kommando i det digitala skvalet, men de saknar generellt sett företrädarna som har hajat grejen med just Twitter. I alla fall de som råkat komma i min väg.
Uppdatering:
Jag glömde att nämna socialdemokraten Eva-Lena Jansson , som är mycket bra på att föra en dialog med sina followers, och folkpartisten Helene Odenjung som också kan föra en dialog både om politiken och vardagliga frågor som vab och svininfluensan...
Uppdatering 2:
Brit Stakston bloggar bra om politik och sociala medier. Detsamma gör moderaterna Mary X Jensen och Kent Persson.
Andra bloggar om: gudrun schyman, piratpartiet, politik, twitter, social media, val 2010, Intressant.se
