För snart ett år sedan, när frågan om fordonsindustrins framtid var som allra hetast förra gången, så diskuterades det hur sårbart det var i många verksamheter i det svenska fordonsklustret, med biltillverkarna och deras underleverantörer.
Att biltillverkarna varit specialiserade på att just bygga bilar har inte varit så konstigt. Deras problem handlar generellt sett mer om att inte har varit tillräckligt innovativa och legat i framkant.
För underleverantörerna har det handlat om att de har varit alldeles för beroende av några få kunder med resultat att när dessa kunder går dåligt så finns ingenting annat i den egna verksamheten att falla tillbaka på. Underleverantörerna balanserade på ett ben när Volvo och Saab började krisa förra hösten.
Frågan är hur mycket som har hänt i dessa verksamheterna, fordonsindustrins underleverantörsled, som gör att deras framtid ser ljusare ut än vad den exempelvis gör för Saab just nu?
Att det har varit extremt tungt för dessa företag har inte minst synts i de trakter där jag bor, i västsverige, där det fullt naturligt finns och har funnits en stark prägel i den kvarvarande industrin på företag som servat Volvo och Saab. Det har låtit som om det har gått lite bättre även för dessa de senaste månaderna, men frågan nu är vad som händer när Saab med mycket stor risk skulle kunna försvinna helt som bilmärke?
En regional strukturomvandling är ingenting som sker till fullo på bara ett år. Men när jag nu hör de kommentarer som dyker upp just från underleverantörer till fordonsindustrin när Saab är på fallrepet gör mig frågande till om det har skett någonting av vikt under det år som gått sedan krisen var smärtsamt uppenbar för alla.
Att ett stort svenskt företag kanske tvingas stänga igen är illa nog. Men det är faktiskt mycket märkligt att det har fått finnas kvar så länge som det har gjort med tanke på att det i princip aldrig gått med vinst. Att dessutom detta skapar rejäla ringar på vattnet som kommer att slå emot underleverantörerna, som till stor del även de finns i västsverige, är även detta illa.
Men om det senaste året har använts på rätt sätt så kanske i alla fall en del av dessa företagen har breddat sin verksamhet så mycket att det inte innebär ett slut även för dessa.
Varför Koenigsegg egentligen backar ur kommer vi säkert att få höra sanningen om vad det lider. Innan dess finns deras förklaring om att det har tagit för lång tid och alla andra spekulationer om orsaken där att fundera över. Kanske handlar det om en kombination av att Koenigsegg insåg hur sjukt Saab egentligen var tillsammans med att just Koenigsegg kanske inte alls hade täckning för vad som har sagts.
Att regeringen nu kommer att få sig några skopor med skit från oppositionen är bara att vänta. Det här misslyckandet handlar inte om politiska beslut det senaste året. I det stora hela visar detta bara varför regeringen har handlat rätt från början när man inte slängt ut pengar till ett företag som Saab som inte har framtidsutsikter.
Under alla omständigheter är detta en kris som västsverige till mycket stor del kommer att få bära och hantera.
Andra bloggar om saab, koenigsegg, fordonsindustri, samhälle, gm, bilindustri, västsverige, politik, maud olofsson, näringsliv, Intressant.se
