Jag har starkt motsatt mig SVT:s val att sända Englas begravning på pingstafton.
Det ser ut att finnas ett stort stöd för denna linje och en som på ett utomordenligt sätt utvecklar tankegångarna kring detta är Niclas på Deep Edition som med olika infallsvinklar belyser problematiken:
Det som SVT valt att bejaka är en förfrågan från Englas egna anhöriga. Tyvärr verkar inte SVT någon som helst kunskap om sorg. När man jobbar med sorgearbete ser man klart fyra faser: chockfasen, då den anhöriga inte tror det är sant det som hänt. Reaktionsfasen, då den anhöriga reagerar eftersom man inser att det som hänt är sant. Bearbetningsfasen kommer efter det (oftast börjar den någon gång efter begravningen) då man börjar att hantera det som hänt på ett något mer rationellt sätt och nyorienteringsfasen innebär att man kan börja att leva vidare. De två första faserna är inte rationella, det är då människor gör och säger saker som inte har någon som helst logisk förklaring och de gör val som inte bygger på någon som helst eftertanke. Helt enkelt: de vet inte vad de gör.
Läs hela inlägget här.
Relaterat:
Andra bloggar om: engla, begravning, samhälle, media, svt, Intressant.se
