Fuglesang ut i jymden

Nio dagar av väntan kvar för vår förste astronaut Christer Fuglesang innan han ska få kliva ombord på Discovery för tolv dagar ute i rymden.

Det är självklart en händelse att uppmärksamma, men frågan är vad detta egentligen har för värde mer än för astronaut Fuglesang själv?

Och varför satsar svenska Rymdstyrelsen resurser på forskning som för en lekman förefaller högst ointressant för vårt land?

Projektet Desire: Målet är att man ska kunna göra
beräkningar av strålningsdoser och därmed kunna räkna ut hur hög dos
människor i rymdskepp kommer att utsättas för beroende på var de befinner
sig.

Projektet SilEye: Bakgrunden till projektet är att astronauter i rymden upplever så kallade ljusblixtar när de blundar. Syftet med SilEye var att ta reda på vad
som orsakar dessa blixtar. Sedan länge har det varit känt att partiklar från rymdstrålningen ger upphov till ljusblixtarna, men frågan är vilken typ av partiklar och vad som händer i själva ögat. SilEye-detektorer kan mäta en del av den strålning som finns på rymdstationer, data som i sin tur bland
annat kan användas till att testa
resultaten från Desire-projektet. Ljusblixtarna i fråga förekommer i olika intervall, vanligtvis en blixt var femte eller var tionde minut.

 

Eftersom Fuglesang själv är vår ende astronaut, och så förmodligen kommer att vara under överskådlig tid, handlar alltså denna forskning för svensk räkning inte om något annat än att Christer själv eventuellt ska få ett svar på varför han kommer att se ljusblixtar under sina tolv dygn i rymden och hur höga strålningsdoser han utsätts för under denna tid beroende på var i rymden han susar fram.

Kapten Klänning säger: I jymden kan ingen höja dig gjåta, Christer. Ingen…

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Bloggportalen Intressant.se