Det billiga priset på gott och ont

Den ekonomiska utvecklingen i de baltiska länderna har varit och är lysande.

Tillväxten i exempelvis Estland har legat på i genomsnitt 6,5 % de senaste 10 åren – 9,8 % förra året. Arbetslösheten ligger på 7 % totalt sett, men där ungdomsarbetslösheten (15-24 år) är hela 16 %.

Trots detta råder det redan brist på arbetskraft inom vissa yrken och inom dessa grupper stiger nu lönerna mycket kraftigt. Jag hörde ett radioprogram som berörde just det allt större problemet med brist på arbetskraft inom kvalificerade yrken.

Göran Persson och många med honom var då oerhört oroliga för en
okontrollerad ström av arbetssökande människor från de nya EU-länderna. Här kanske vi har ett av svaren på varför det inte kom en strid ström av balter till vårt land för några år sedan.

Dessutom kan det mycket väl vara så att stora delar av den baltiska textilindustrin nu står inför samma bekymmer som den svenska gjorde för många år sedan när prispressen påbörjades och textilfabrik efter textilfabrik i vårt land slog igen till "förmån" för fabriker i andra länder.

Textiltåget har gått genom europa de senaste decennierna:

• Finland på 70-talet
• Portugal och Jugoslavien på 80- & tidigt 90-tal
• Estland, Lettland, Litauen, Rumänien Polen och västra Ryssland de senaste tio åren.

Det som nu sker är att även länderna på den understa raden är på väg att bli för dyra för att kunna behålla kvantiteter i tillräckligt hög utsträckning. Tåget går nu i ännu högre utsträckning till Kina och andra asiatiska länder.

Varor som tidigare inte var lönsamma att producera där borta är det nu.  Sedan kan också det paradoxala komma att inträffa att produktion som lagts ut för hantering i bland annat baltikum kommer att kunna tas hem till Sverige eftersom det är lika billigt eller billigare igen.

Vad händer då med ekonomin i dessa länder som just nu är så beroende av bland annat Sverige? Är det först då vi får se balterna söka sig till vårt land som arbetssökande, det som Göran Persson var rädd för i samband med deras EU-inträde och som Tony Blair nu är rädd ska ske i Storbrittanien nu när Bulgarien och Rumänien går in i EU.

Här går det också att dra paralleller till den nu aktuella debatten om det globala klimatet och vad vi kan göra för att minska koldioxidutsläpp och annat som sabbar för framtiden. Det sker idag inte någon miljökonsekvensanalys från i princip något enda företag som flyttar sin produktion längre och längre bort ifrån sin hemmamarknad. Det är lägsta slutpriset som avgör var produktionen sker men även förutsättningen för att ens få en affär med sina potentiella kunder som resonerar exakt likadant – fastställd kvalitétsnivå till absolut lägsta pris oberoende av miljökonsekvensen.

Om miljökonsekvenserna skulle ha beaktats i betydligt högre grad än vad de svenska företag som flyttade sin produktion till andra europeiska länder på 70, 80 & 90-talet då gjorde så skulle mycket av detta inte ha skett. På precis samma sätt är det idag när denna produktion redan har flyttat eller är på väg att flytta till asien. Inte heller där beaktas detta som någon avgörande faktor.

Men precis som jag skrev i ett inlägg om miljöhypen som just nu sköljer över oss i media så ligger slutansvaret faktiskt på köparen, oavsett det är ett annat företag eller en privatperson.

Om vi i samma höga utsträckning som idag väljer att köpa det billigaste alternativet när det finns ett annat lite dyrare alternativ som inte i lika hög grad påverkar vår miljö så kommer vi inte heller att kunna vända den utveckling som redan gått alldeles för långt.

Svenska bloggar om: miljö, koldioxidutsläpp, konsumtion, produktion, estland, lettland, baltikum, eu, ekonomi, arbetsmarknad, konsumtion

Bloggportalen Intressant.se