Expressens Sofia Hartung har använt sig av den sofistikerade metoden att bokstavligen lura byxorna av en socialdemokratisk ombudsman för att genomföra sitt uppdrag - åtta sidor om det interna kampanjarbetet hos sossarna i Stockholm.
Ännu en historia där både Expressen och socialdemokraterna är inblandade och ännu en gång handlar det om att ytterst tvivelaktiga metoder har använts. Marita Ulvskog, som i samband med folkpartiets dataintrång hade väldigt många och hårda kommentarer, är av någon anledning betydligt mer återhållsam i sin kritik den här gången:
"Man måste sätta starka frågetecken kring en del av den journalistik Expressen bedrivit. Samtidigt är det svårt att peka ut en enskild tidning."
Det går inte att peka ut en enskild tidning trots att den tidningen skrivit åtta sidor om det och journalisten dessutom har lagt korten på bordet om hur hon gick tillväga.
Jag skulle vilja att Marita Ulvskog förklarar varför hon inte kan peka ut Expressen när hon utan klarlagda bevis kunde peka ut hela folkpartiets ledning, inklusive Lars Leijonborg, som medskyldiga till dataintrånget i sapnet.
Vad beror det då på att hennes bedömning känns så avslagen? Är det utmattning efter en tuff valrörelse eller att det inte finns några politiska poänger att vinna i detta just nu?
Det kanske rent av är så att hon inte riktigt vet vad hon ska tycka och tänka om en kvinnlig journalist som använder metoder som vanligtvis brukar belastas män i vårt samhälle, dvs att lura någon ner under täcket i syfte att utnyttja situationen för egen vinnings skull.
Svenska bloggar om: samhälle, media, expressen, socialdemokraterna, sofia hartung, marita ulvskog, wallraff, günther wallraff, resumé, journalism, journalist
Bloggportalen Intressant.se
